Browsing Tag:

vildmarksdans

Att ge sig ut i vildmarken

Posted in Inspiration
on 2018/07/22

Jag har tänkt en del över det här med mod och sårbarhet de senaste dagarna. En av de egenskaper som jag ser upp till mest hos andra människor är deras mod och för mig så hänger mod och sårbarhet starkt ihop. För att vara modig måste man vara sårbar och för att visa sig sårbar så krävs det mod.

Vi integrerar som aldrig förr med människor över hela världen, men samtidigt blir vi sämre på att vårda våra nära nätverk. Trots att vi är hyperuppkopplade och hyperconnectade och hypernärvarande i våra digitala liv så känner vi oss också mer och mer ensamma. Vi upplever en brist på tillhörighet i världen.

Fri blir du först när du förstår att du inte hör hemma någonstans – att du hör hemma överallt – ingen särskild stans. Det kostar mycket, men du får mycket tillbaka.

Dessa tankarna och detta citatet kommer från en bok som heter Trotsa Vildmarken av Brene Brown. Det citatet klickade till i min hjärna, i mitt hjärta så som det gör när en ny insikt börjar falla på plats. På något sätt har jag under min uppväxt och även idag haft svårt att känna tillhörighet på ett djupare plan och kanske grundar det sig i en rädsla eller en ovilja för att visa mig sårbar. Jag vill ju helst vara någon superstarsuperhjältesuperkvinna som alltid fixar allt. Det är ju inte hållbart och det är inte så man visar sig sårbar.

Att öppna upp sig är att visa sig sårbar och det kan liknas vid att ge sig ut i vildmarken. Ibland känns hela min blogg som en vildmarksdans, när jag öppnar upp mig och skriver om mina erfarenheter. När jag berättar om min drömmar och planer och hopp och rädslor. Hoppet om att inspirera andra till att följa sina hjärtan och vara ärliga mot sig själva är det som gör att jag gång på gång vågar ge mig ut och dansa där här vildmarksdansen, på skakande ben och svettiga handflator med darrande röst.

Även om det ibland känns som en väldigt ensam dans, så känns det värt det när jag får feedback och kommentarer av andra som också dansar. Kanske är jag påväg att till fullo inse att jag, precis som citatet säger, hör hemma ingenstans, överallt, ingen särskild stans.

Brene kommer till slutsatsen att det som krävs för att vi ska hitta tillbaka till tillhörigheten, kärleken och banden till andra människor är att vara modig. Med mod att vara sårbar och att det är först när man vågar visa sig sårbar inför familj, vänner, främlingar som känslan av tillhörighet skapas. Att inte backa iväg från konflikter och olika åsikter utan istället använda dem som ett verktyg för att skapa förståelse för varandra. Det är när man gråter skrattar upplever tillsammans, som vi tar ett första danssteg.

Vänner, låt oss dansa tillsammans. Vilka utmaningar upplever du kring att visa dig sårbar?