Browsing Tag:

ensamresa

3 saker jag lärde mig av att resa ensam

Posted in Inspiration
on 2018/08/06

Godmorgon måndag och vecka 32!

Har du sovit gott? Känns det bra inför veckan? Känns det bra – good for you! Känns det jobbigt idag – kom ihåg att inget är konstant. <3 Vid ungefär denna tiden på förra året skrev jag på för ett jobb som jag inte alls trivdes med och fick verkligen känna på vad det innebär med “måndags-ångest”. Är du en av dem som alltid vaknar upp på måndagar med magont inför en ny vecka så är det dags att se vad du kan förändra i din tillvaro. Livet är för kort för att vara olycklig, kompisar!

Men det var inte det jag skulle prata om idag. När jag bokade min flygbiljett till Lissabon i Maj så var det med förhoppningen att jag skulle utvecklas massor som person genom att resa ensam. Det kändes verkligen som en utmaning och jag är så tacksam över att jag pushade mig själv till att göra det trots att det kändes jobbig. Skräckblandad förtjusning, som sagt.

Så här hemma igen har jag reflekterat över vad jag egentligen har lärt mig under dessa två veckor på resande fot och svaret kom ganska snabbt till mig. Nu tänker jag dela med mig av 3 av de största lärdomarna som jag tar med mig från resan och lite vilka händelser som bidrog.

Be om hjälp

Den största lärdomen som jag tar med mig från resan är hur viktigt det är att kunna be om hjälp. Jag har bloggat om detta tidigare, att jag har tyckte att det har varit svårt att be om hjälp för detta innebär att man visar sig sårbar. Denna resan har jag verkligen fått öva på detta. Dels alla främlingar som har fått visa mig vägen, dels när jag spärrade mitt kort nere i Spanien och stod med 9 euro på fickan utan en biljett hem och dels pappa och mammas stöd när det körde ihop sig när jag skulle ta mig hem. Detta lämnar mig även med insikten om att be om hjälp är en win-win situation, för man mår ju även bra av att kunna hjälpa till. Många människor vill verkligen hjälpa och det är himla fint att se.

Det är ok att ombestämma sig

I våras kom jag för första gången i kontakt med ordet ombestämma sig och det innebär helt enkelt att man ändrar sig. Man bestämde något men sen ombestämde man sig. Hur najs? Min ursprungliga plan var att resa neråt mot Faro och Lagos och vara borta i två veckor till och sen skulle jag ta ett dyk certifikat på det. Well – jag ombestämde mig, åkte till Spanien och Frankrike istället, planerar dykningen till framtiden och kom hem 2 veckor tidigare. Jag gjorde det som kändes rätt för mig där och då, och det är jag stolt över att jag gjorde. Att komma hem två veckor tidigare kändes först som ett misslyckande men blev till en stor lärdom istället.

Det blir vad du gör det till

Sista lärdomen jag tänker ta upp här är att ALLT blir vad du gör det till. Detta handlar om att kunna välja mindset för varje situation kan man se positivt eller negativt. Det är ditt ansvar att göra resan, situationen, livet så bra som möjligt och det innebär att pusha sig själv och våga. Under min resa var jag medvetet kontaktsökande vilket ledde till fantastiska möten och samtal med människor från hela världen och det är nästa det jag minns tydligast såhär i efterhand.

Sammanfattningsvis vill jag uppmuntra dig att våga ta chansen att utforska världen på egen hand, som så bara för ett par veckor. Du vet aldrig vilka ställen du kommer att se, vilka människor du kommer att möta och vilka insikter du kommer att ta med dig. 

Dag 1 i Lissabon

Posted in Entreprenörskap, Inspiration, Mål
on 2018/07/20

Jag går gata upp och gata ner. Luften är sval och människorna jag möter går med raska steg mot tunnelbanor, bussar, arbetsplatser. En farbror sopar rent ingången till sin butik. Fredagsmorgon. Jag följer den stora vägen ner mot vattnet. Där det finns hav känner jag mig som hemma, trots att jag befinner mig i en stad, ett land jag aldrig har varit i förut. Havet. Jag når vattnet, vinden och solen träffar mitt ansikte och knuten i magen som jag har burit med mig släpper. Jag andas ut. Det kommer att gå bra detta.

Amigos – jag gjorde det! Ärligt talat så trodde jag inte att det skulle vara så jobbigt som jag har upplevt det, att resa ensam till Portugal. Först att säga hejdå till Johan, sen att säga hejdå till mamma och pappa, sen att åka själv till Köpenhamn. Trots att det har känts jobbigt så har allt gått löjligt bra. Igår gick jag och la mig med en klump i magen, det kändes läskigt att vara själv och jag var rädd för att jag ska känna mig ensam.

När jag vaknade upp kändes det enklare. Jag klädde mig och tog en morgonpromenad till havet, genom Alfama och Graça till en utsiktsplats innan jag köpte frukost och gick hem till mitt hostel. Det känns lite som en sago-stad, med ringlande gränder och smala gångar och knepiga vinklar och pastellfärgade hus. Magiskt.

Det är något så himla speciellt med att ställa klockan på tidigt och ge sig ut med det enda syftet att gå vilse i en ny stad. Människorna man möter på gatan är påväg någonstans men en själv är inte påväg någonstans speciellt. Det är en fin känsla.

Sen frukost har jag hunnit möta upp Hannes och Ville, som också är i stan, för en kaffe för mig och lunch för dem. De skulle på shoppingrunda medan jag följde havet bort till stadsdelen Santos, något turistigt men samtidigt väldigt mysigt. Kullerstensgatorna är kantade av rosa byggnader och uteserveringar. Själv sitter jag i skrivande stund inomhus, på Heim Cafe som jag läste om på Floras blogg. Tack gud för hennes Lissabon guide säger jag bara, för wow vilket mysigt cafehäng det blev.  Nu ska jag sätta punkt för detta inlägget och istället plocka upp en bok och börja skissa på en plan för kommande dagar. Stay tuned!