Att ge sig ut i vildmarken

Posted in Inspiration
on 2018/07/22

Jag har tänkt en del över det här med mod och sårbarhet de senaste dagarna. En av de egenskaper som jag ser upp till mest hos andra människor är deras mod och för mig så hänger mod och sårbarhet starkt ihop. För att vara modig måste man vara sårbar och för att visa sig sårbar så krävs det mod.

Vi integrerar som aldrig förr med människor över hela världen, men samtidigt blir vi sämre på att vårda våra nära nätverk. Trots att vi är hyperuppkopplade och hyperconnectade och hypernärvarande i våra digitala liv så känner vi oss också mer och mer ensamma. Vi upplever en brist på tillhörighet i världen.

Fri blir du först när du förstår att du inte hör hemma någonstans – att du hör hemma överallt – ingen särskild stans. Det kostar mycket, men du får mycket tillbaka.

Dessa tankarna och detta citatet kommer från en bok som heter Trotsa Vildmarken av Brene Brown. Det citatet klickade till i min hjärna, i mitt hjärta så som det gör när en ny insikt börjar falla på plats. På något sätt har jag under min uppväxt och även idag haft svårt att känna tillhörighet på ett djupare plan och kanske grundar det sig i en rädsla eller en ovilja för att visa mig sårbar. Jag vill ju helst vara någon superstarsuperhjältesuperkvinna som alltid fixar allt. Det är ju inte hållbart och det är inte så man visar sig sårbar.

Att öppna upp sig är att visa sig sårbar och det kan liknas vid att ge sig ut i vildmarken. Ibland känns hela min blogg som en vildmarksdans, när jag öppnar upp mig och skriver om mina erfarenheter. När jag berättar om min drömmar och planer och hopp och rädslor. Hoppet om att inspirera andra till att följa sina hjärtan och vara ärliga mot sig själva är det som gör att jag gång på gång vågar ge mig ut och dansa där här vildmarksdansen, på skakande ben och svettiga handflator med darrande röst.

Även om det ibland känns som en väldigt ensam dans, så känns det värt det när jag får feedback och kommentarer av andra som också dansar. Kanske är jag påväg att till fullo inse att jag, precis som citatet säger, hör hemma ingenstans, överallt, ingen särskild stans.

Brene kommer till slutsatsen att det som krävs för att vi ska hitta tillbaka till tillhörigheten, kärleken och banden till andra människor är att vara modig. Med mod att vara sårbar och att det är först när man vågar visa sig sårbar inför familj, vänner, främlingar som känslan av tillhörighet skapas. Att inte backa iväg från konflikter och olika åsikter utan istället använda dem som ett verktyg för att skapa förståelse för varandra. Det är när man gråter skrattar upplever tillsammans, som vi tar ett första danssteg.

Vänner, låt oss dansa tillsammans. Vilka utmaningar upplever du kring att visa dig sårbar?

100 mål: Att jobba platsoberoende

Posted in Inspiration, Mål
on 2018/07/21

Ju mer jag reser och ser, desto mer inser jag hur mycket jag har kvar att upptäcka. Jag inser hur många framtida favoritcafer, favoritstränder, favoritstadsdelar som väntar på att bli upptäckta. Att inte veta hur utsikten kommer att se ut efter nästa krök. Att inte veta, helt enkelt.

Jag skulle vilja ha mera av det, av äventyret av ovissheten av valmöjligheterna. Jag tror inte att jag har insett det innan, men jag gör det nu – hur viktigt det är för mig med miljöombyte och av nya intryck. För 2 år sen skrev jag en lista med 100 mål. Ett gäng är uppnådda, ett gäng kommer att uppnås inom kort och vissa har blivit irrelevanta. När ett mål bockas/stryks är det dags att lägga till ett annat.

Att ha möjligheten att jobba platsoberoende är mitt nya mål. Att ha friheten att välja var och när jag ska jobba kommer att vara utmanade för disciplinen men med mitt driv och min passion för det jag kommer att syssla med så kommer detta att lyckas. Det är den enda utvägen, en utväg som jag ser väldigt mycket framemot.

Ett mål utan en plan är bara en dröm, sägs det. Det första delmålet kommer att vara att kunna leva på mitt bolag här i Sverige.   Ett första actionsteg på det är att räkna ut exakt hur mycket jag måste fakturera för i månaden för att kunna plocka ut en ok-lön. När jag vet hur mycket jag måste fakturera/sälja för blir det mycket enklare att sen räkna ut hur många enheter jag måste sälja och sen hur många säljinsatser som krävs av mig för att nå målet.

Min åsikt är att det är först när man lyckas att bryta ner ett mål eller en dröm till mätbara actionsteg som man har en plan. Då vet man vad som krävs för att nå ens mål.

Dröm stort, vänner! 

Dag 1 i Lissabon

Posted in Entreprenörskap, Inspiration, Mål
on 2018/07/20

Jag går gata upp och gata ner. Luften är sval och människorna jag möter går med raska steg mot tunnelbanor, bussar, arbetsplatser. En farbror sopar rent ingången till sin butik. Fredagsmorgon. Jag följer den stora vägen ner mot vattnet. Där det finns hav känner jag mig som hemma, trots att jag befinner mig i en stad, ett land jag aldrig har varit i förut. Havet. Jag når vattnet, vinden och solen träffar mitt ansikte och knuten i magen som jag har burit med mig släpper. Jag andas ut. Det kommer att gå bra detta.

Amigos – jag gjorde det! Ärligt talat så trodde jag inte att det skulle vara så jobbigt som jag har upplevt det, att resa ensam till Portugal. Först att säga hejdå till Johan, sen att säga hejdå till mamma och pappa, sen att åka själv till Köpenhamn. Trots att det har känts jobbigt så har allt gått löjligt bra. Igår gick jag och la mig med en klump i magen, det kändes läskigt att vara själv och jag var rädd för att jag ska känna mig ensam.

När jag vaknade upp kändes det enklare. Jag klädde mig och tog en morgonpromenad till havet, genom Alfama och Graça till en utsiktsplats innan jag köpte frukost och gick hem till mitt hostel. Det känns lite som en sago-stad, med ringlande gränder och smala gångar och knepiga vinklar och pastellfärgade hus. Magiskt.

Det är något så himla speciellt med att ställa klockan på tidigt och ge sig ut med det enda syftet att gå vilse i en ny stad. Människorna man möter på gatan är påväg någonstans men en själv är inte påväg någonstans speciellt. Det är en fin känsla.

Sen frukost har jag hunnit möta upp Hannes och Ville, som också är i stan, för en kaffe för mig och lunch för dem. De skulle på shoppingrunda medan jag följde havet bort till stadsdelen Santos, något turistigt men samtidigt väldigt mysigt. Kullerstensgatorna är kantade av rosa byggnader och uteserveringar. Själv sitter jag i skrivande stund inomhus, på Heim Cafe som jag läste om på Floras blogg. Tack gud för hennes Lissabon guide säger jag bara, för wow vilket mysigt cafehäng det blev.  Nu ska jag sätta punkt för detta inlägget och istället plocka upp en bok och börja skissa på en plan för kommande dagar. Stay tuned!

Känslor inför Portugal

Posted in Inspiration, Mål
on 2018/07/18

Hej vänner!

Hur mår ni idag? Jag håller mina tummar och tår för att ni mår bra och om ni inte gör det så vill jag peppa er till att tro på att det kommer att vända – det gör det alltid.

I två dygn har jag hunnit landa, ladda om och reflektera innan jag drar vidare på nästa äventyr. Imorgon eftermiddag lyfter mitt plan mot Portugal och min första ensamresa påbörjas och nu sitter jag här vid köksbordet, i huset som som jag kallar för hemma, med människorna jag kallar för min familj.

Om man lämnar min plats vid köksbordet och köksoffan och går upp för trappen till ovanvåningen ser man mina två väskor, prydligt packade bredvid varandra. En liten och en stor. Jag är duktig på att packa, även om det kan se kaotiskt ut från stund till stund så går det snabbt, görs logiskt och noggrant. Det var med skräckblandad förtjusning jag prydligt la ner mina kläder i väskan tidigare.

Jag har funderat över varför jag så gärna vill resa ensam. Kanske är det någon del av mig som vill bevisa att fröken självständig klarar sig själv i en månad i ett främmande land. Prestationsprinsessan som fortfarande sitter på min axel har säkert ett finger med i beslutet om att boka en enkelbiljett till Portugal. Om prestationsprinsessan har med ett finger så har däremot min vilja till utveckling, min mentala bästa vän, med en hel hand i beslutet. Ibland blir jag arg på mig själv för att jag gör det. För att jag hela tiden strävar efter att utvecklas, pusha min comfortzone och min modiga muskel.

Ibland blir jag arg på mig själv över att jag gör läskiga saker. Jag tycker att det ska bli läskigt att resa ensam och när jag känner den känslan av “wow, känns det pirrigt i magen, detta känns inte helt bekvämt”, så vet jag att det är rätt väg att gå. Jag måste våga för att utvecklas, annars så sviker jag mig själv på något vis. Jag blir arg för en sekund innan min mentala bästa vän, klappar mig på kinden och skickar över kärlek till mig. Tänk er som en snäll farmor, som bara vill att ni ska må bra och äta hennes kakor, så beter sig min mentala bästa vän.

Jag får en kick av att göra läskiga saker som gör så att jag växer som person. Inget stort har någonsin kommit från att göra precis som alla andra och inget stort har någonsin kommit från att stanna innanför sin comfortzone. Under kommande fyra veckor kommer jag att spränga min comfortzone 1000 gånger om. För sån är jag – naiv, sårbar, full av mod.

Nu gör vi detta. Nästa uppdatering blir från ett cafe någonstans i Portugal!

Tågluff 2018

Posted in Inspiration, Mål
on 2018/07/17

Godmorgon vänner! 

Hur är läget med er? Nu har bloggen inte blivit uppdaterad på ett tag och jag inser att jag har missat att skriva ut anledningen till det, om ni nu har legat sömnlösa om nätterna och undrat, det vill säga. Igårmorse rullade Snälltåget från Berlin in på Malmö Central och med det var min första tågluff slut. Under två veckors tid har jag och mitt hjärta befunnit oss på luffen, på tåg, genom Europa. Det har varit fullständigt magiskt.

Att sammanfatta 16 dagars magi är något som jag inte tänker försöka mig på men en snabb titt i bakspegeln lär gå. Ska vi kika?

Dresden

Lördagkväll – skräckscenario efter skräckscenarion avlöser varandra när vi inser att det kanske hade varit bra att platsboka tågbiljetter. Hemsida efter hemsida visar slutsålt slutsålt slutsålt. Panik. Söndagmorgon åker vi ner till Köpenhamn och får fantastisk hjälp av tågbokningen på plats. Stressen har lättat och två timmar senare hoppar vi på vårt första tåg ner till Dresden – en ort i Tyskland vi aldrig har hört talas om tidigare men som kvinnan i infon säger ska vara fin. Kvinnan hade rätt.

Kyrkor, parker och mysiga kafer. Här vandrade vi gata upp och gata ner, stannade för tågluffens godaste (och dyraste!) frukost innan vi fortsatte vårt spatserande. På kvällen hoppar vi på nattåget mot Wien, ännu en ort vi inte hade den minsta tanke på innan resans start. Vi rullar vidare.

Wien

Tidigt på morgonen väcks vi med frukost på sängen och strålande solsken. Det här med nattåg är så smidigt – speciellt om man har en egen kupe. Vi checkar in i vår lägenhet som vi hyra via AirBnB och spenderar dagen med parkhäng längs Donaufloden. Tidigt nästa morgon är vi uppe och ute och tar tunnelbanan in till centrala Wien. Överallt finns vackra, pampiga byggnader och lummiga parker. Påminner lite om London till stuket men mycket lugnare. Vi besöker PalmenHaus som blir resans bästa cafe – i en gammal imperial byggnad finns ett växthus fyllt av fjärilar och ett cafe. Sen, när jag är äldre är det här jag ska sitta och jobba på mina projekt. Så får det bli.

Ljubljana

Två nätter senare är vi påväg vidare mot Slovenien och Ljubljana. Ljubljana är en liten stad som delas av en flod. Här finns ett torg där farbröder spelar dragspel och damer sitter och dricker kaffe och barn springer runt. Solnedgången sätter den rosa kyrkan i brand.

Bled

En bit från Ljubljana ligger Bled – en kristallklar sjö omringad av berg med en kyrkan mitt i. Magi. För oss räckte det med en dagstur till Bled och två nätter i Ljubljana. Perfekt att bo i Ljubljana om man vill till Bled, det sparar man en del pengar på då det är ganska dyrt i Bled pga mycket turism.

Piran

Efter Ljubljana hoppade vi på bussen till Sloveniens kust. Där ligger Piran, en gammal hamnstad där allt är pastellfärgat. Vid första anblicken kändes det som att vi hade gått i världens turistfälla. Hjärtat av staden utgörs av ett torg och precis vid det torget bodde vi. Ett stenkast ifrån låg hamnen och strandpromenaden som var knökfull av småbarnsfamiljer, uppblåstbara strandleksaker och öldrickande skrålande män. Som tur var tipsade vår värd oss om att istället gå till stranden på andra sidan vilket vi gladeligen gjorde. Dit hittade endast vi och ett gäng nudister. Skönt att komma bort ifrån turisthetsen. Här hade vi resans bästa sol och bad-dagar!

Pula

Efter Piran väntade Pula för ännu mera sol och bad. Även här hade vi havet ett stenkast bort. Tyvärr var här fullknökat med människor men vi hittade en klippa en bit bort som funkade superbra. Som de turister vi är anmälde vi oss till en båttur som gick från Pula upp till Rovinj, en stad som kallas för Kroatiens Venedig. Till Rovinj kan jag lätt tänka mig att åka igen. Från Pula flög vi sen upp till Berlin för att se ta nattåget hem därifrån.

Att tågluffa gav mig en känsla av frihet, av spontanitet. Har ni chansen att tågluffa – ta den!

Framgångspoddens nätverksträff

Posted in Entreprenörskap, GirlPower, Inspiration
on 2018/06/28

Godmorgon!

Stanna upp en stund, var du nu är, vad du nu gör. Kanske har du haft en shitty morgon, försovit dig och missat både frukost och buss? Eller kanske har du vaknat utvilad, med ett lugn i kroppen? Oavsett  så skulle jag vilja uppmana dig till att ge dig själv 15 sekunder och reflektera över en sak som du är tacksam över. En sak som du är tacksam för, just nu. 

Har du funderat ut något? Bra, då kan vi fortsätta. 

Bilder från Elin Graf

Igår levererade universum på så många plan. Dagen började med en försovning och en missad buss, en incident som tidigare hade kunnat förstöra min dag men igår var jag fast besluten att inte låta den göra det. Jag såg det som en utmaning och ett perfekt tillfälle för att mental träning. Det funkade och en timme senare satt jag lugn och harmonisk på väg till Helsingborg och UngDrive dag 3.

Efter jobbet på UngDrive begav jag mig till Malmö och nätverksträff arrangerad av Clara som driver Bossbloggen.se och Alexandra J.B som arbetar med mental träning. Vi tre och en drös andra superinspirerande människor snackade bort två timmar och behandlade alla ämnen på skalan. Företag, livsval, utmaningar och drömmar. Högt som lågt men allt med ett hjärtligt skratt och en fantastiskt stämning. Ser framemot mera sånt här i höst!

Under samtalet kom vi in på comfort-zones och började prata om vad vi har gjort den senaste tiden som har pushat oss utanför dem, som har gjort att vi hade växt. Sällskapet delade stories om arbetsintervjuer och föreläsningar och företagssatsningar. Själv satt jag och klurade på ett svar en stund innan jag landade i insikten att jag faktiskt inte vet.

Att coacha på Emax och prata inför 120 pers kändes inte superjobbigt, även om det var en utmaning att hålla ihop allt och att prata inför människor har alltid vart det där som legat i utvecklingszonen. Det blev så tydligt där och då hur mycket min comfort-zone har växt det senaste året. Det är coolt och jag är så stolt över mig själv att jag har det modet att pusha mig själv.

Läs mer: Comfort-zone

Nästa grej som kommer att expandera min comfort-zone är min ensamresa till Portugal. Att resa själv, att vara 100% ansvarig för att jag har någonstans att bo, äta och människor att omge mig med, det kommer att tvinga mig att växa. Jag är med på att jag kommer att uppleva växvärk, att det kommer att kännas jobbigt. Jag är redo för det. Jag välkomnar det.

Vad har du gjort den senaste tiden som har expanderat din comfort-zone?

Emax 2018 – Sammanfattningen

Posted in Entreprenörskap
on 2018/06/26

I torsdags landade jag hemma igen efter Emax 2018.

Det vore fint att säga att jag landade hemma, men det var nog mera något av en krasch. Man har flugit så högt under en veckas tid, jobbat med så grymma människor, fått dela så mycket på så kort tid tillsammans att det efter ett sådant här event går det inte att få en mjuklandning från. Nej, utan du kraschar och så är det med den saken.

En vecka tidigare hoppade jag på tåget med Mikaela som tog oss vidare till Göteborg. SJ Snabbtåg, det är grejer det. Punktligt och snabbt. Rekommenderas. Utanför centralen mötte Jonathan, Måns och Emil upp oss och direkt kändes det som att det var senast igår vi hade hängt. Att det har gått ett år märktes inte av. När vi lite senare möte upp hela gänget var känslan densamma och man frågade sig varför i hela friden man inte har hängt mera under året som har gått.

Personaldagarna kom och gick och Liseberg prickades i sedvanlig ordning av. Nerverna ökade i  takt med att timmarna tickade ner till deltagarna skulle anlända tills Lisebergsbyn. Inte mindre än 112 av Sveriges mest drivna unga entreprenörer var det vi väntade på. Emax har kommit att betyda så himla mycket för mig, och det har verkligen blivit en stor del av min personliga utveckling och därför kändes det så viktigt att jag skulle sköta min roll som coach så bra jag bara kunde – så att denna kullen av deltagare kunde så samma fantastiska bild av Emax som jag själv.

Efter att deltagarna kom på söndagen har dagarna därefter ett euforiskt skimmer över sig. Man delade sina storys med varandra på frukosten, gav highfives, energi och kärlek. Delade inspiration och delade glädje. Man vågade visa sig sårbar och man vågade att öppna sig för varandra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är en väldigt speciellt energi som skapas när man för samman 112 drivna ungdomar sådär.

Teambuilding, föreläsningar, caselösning kring Mål 8, Future Starts Here, Ikea och Humana. Miniseminarium med teman kring personlig utveckling, personal branding, storytelling och framtidens bokföring. Besök av eminenta entreprenörer, bland annat Emma Knaggård Wendt, Erik Bergman och Jakob Johansson. Galamiddag, prisutdelning, personallunch.

Idag är det tisdag och jag har hoppat in som coach på UngDrive. Helt fantastiskt att få uppleva ännu flera magiska ögonblick med framtidens entreprenörer! Tacksamhet.

Att inte dricka – en text om alkoholnormen

Posted in GirlPower
on 2018/06/23

Jag kom hem från Emax 2018 i torsdags,  ett event som avslutades med en fantastisk gala, där ingen var påverkade av något annat än eufori från de senaste dagarna. Vi dansade non stop och inte en sekund var jag orolig över att få en hand på min rumpa eller ett grepp över mitt bröst. 120 stycken individer som kunde släppa loss och vara sig själva utan att behöva dricka alkohol.

Igår firade jag midsommar med mina vänner och jag tog beslutet att inte dricka någon alkohol. Detta beslutet skiljer sig från tidigare midsomrar, där parollen mer har varit något i stil med; drick tills du däckar. Att ta beslutet att frångå normen och samtidigt ha vetenskapen om att jag mest troligt kommer att vara den enda nyktra på stället, kändes faktiskt obekvämt. Det kändes obekvämt tills jag påminde mig själv om Emax. Tills jag påminde mig själv om vikten av att våga. Om vikten av att gå först, visa vägen, bryta normen. Om vikten av att följa det man tror på, det som är sant för en.

Jag tycker inte om alkoholnormen och känner man att man inte kan ha kul utan sprit borde man kanske fråga sig var problemet egentligen ligger. Igår dansade jag mest av alla och idag mår jag förmodligen bäst av alla. Inget stort har någonsin kommit från att följa normen och att följa normen för normens skull är jag inte intresserad av.

Jag kom till festen igår, spiknykter med två alkoholfria cider i väskan. En halvtimme gick, en timme gick. I takt med att människor blev fullare började vissa också ifrågasätta varför jag inte drack. “Tja”, sa jag. “För att jag inte vill, helt enkelt.” Jag hade kunnat dra till med en bortförklaring – jag ska jobba, jag är trött, jag är förkyld, det har varit ditten och datten, men jag valde att vara ärlig. Jag klarar av att bli ifrågasatt kring mina val – men jag vet att Ida 15 år inte hade klarat det. Hon hade tagit en grogg, och så var det med den saken.

Om jag, som är såpass trygg i mig själv, och som är stark och tydlig med vad jag vill uppnå, vad jag vill skapa, inte vågar bryta normen på en hemmafest, vem ska då våga?

Emax 2018

Posted in Inspiration
on 2018/06/14

Godmorgon torsdag! 

Det här med att gå upp i tid har verkligen blivit min grej – både igår och idag har jag klivit upp runt 8 vilket inte har hänt under tidigare ledigheter. Speciellt att skippa biten där man ligger och drar sig och slöscrollar på telefonen gör verkligen under för min produktivitet. Jag går in i dagen med en mycket bättre känsla när jag istället väljer att göra yoga och meditera.

Just nu är klockan 11:21 och jag ska snart hoppa på tåget till Göteborg och till Emax 2018. Emax är ett entreprenörskapsevent för Sveriges främsta unga entreprenörer och jag har äran att vara coach för andra året i rad. Torsdag (idag alltså), fredag och lördag kommer att ägnas åt utbildning och förberedelser innan vi möter upp alla 100 fantastiska deltagare på söndag. Jag är så himla taggad! Men även lite nervös, jag vet ju hur mycket Emax har kommit att betyda för mig så jag vill så gärna att det ska göra det för detta årets Emaxare med. Det kommer att gå bra.

Läs mer: Emax 2016 & Emax 2017

Jag sa till mig själv att nu ska jag börja ta bloggen seriöst, blogga om relevanta och viktiga saker. Men nu när jag sitter här och ska skriva det relevanta och viktiga så kommer bara mina egna tankar ur mig. Som dagboksanteckningar. Mera filosofierande än lärande. Det får vara så nu. Sen, kanske jag känner för att skriva andra saker – saker om personlig utveckling och entreprenörskap och sånt mitt hjärta klappar för – men nu, nu räcker det med min tankar.

När jag kommer hem från Emax är det dagen innan midsommar och jag kommer förmodligen att vara totalt slut. Man blir det av Emax, men när man har återhämtat sig efter en vecka eller två, då har man fått energi så att det räcker hela året. Det är fint. Och när jag har återhämtat mig så vill jag gå upp ännu tidigare, yoga ännu mera och skapa ännu mer, läsa mera och vara ännu mera närvarande. Så får det bli.

Vad krävs för förändring?

Posted in Inspiration
on 2018/06/13

Hur mycket inspiration behöver du för att göra en förändring?

Hur många gånger måste du låta din energi slukas av flödet, det aldrig sinande flödet är extern inspiration?

Hur många personliga framgångssagor måste du höra innan du inser att det inte handlar om det?

Det handlar inte om vad andra gör, det handlar om vad DU väljer att gå i action på. Det handlar om att förändring börjar och slutar med dig själv och det har inte ett skit att göra med din insamling av inspiration. Visst – inspiration är kul men är det inte roligare att börja skapa allt det du inspireras av för dig själv? Så att du kan leva livet du drömmer om och inspireras av.

Så att du kan utvecklas. Sätta mål och krossa dem. Ta steg för steg utanför din comfortzone, så att du lever ett liv fyllt av mod.  Inte ett liv styrt av rädsla, det finns redan så många som lever det livet. Du behöver inte vara en av dem, om du inte vill. Var den som tar ledningen, som visar att det går att leva ett liv på sina villor – vilka de än nu må vara.

Så hur mycket inspiration behöver du för att göra en förändring? Kanske räcker det nu – kanske är detta stunden du väljer att leva ditt drömliv? Det valet lämnar jag åt dig att göra. Välj vist.