Monthly Archives

juli 2018

Att skapa sin framtid

Posted in Inspiration, Mål
on 2018/07/29

Sött kaffe för en euro serverat i vitt porslin. Jag sitter vid bardisken, framför mig förbereder baristan nästa kaffe till nästa kund. Jazz i bakgrunden. Högt i tak, dämpat ljus från lamporna som hänger på rad. På gatan utanför går människor i linne och shorts, men det är här jag helst vill vara. Framför min dator, skapandes min framtid.

Godmorgon! 

Hur mår ni? Jag mår bra och känner mig väldigt färdig med Porto. Sightseeing modet är helt off så nu hänger jag mest runt på cafeér i väntan på att min buss mot Barcelona ska gå. 22:30 går den och runt 12:00 imorgon är jag framme. Puh. Jag längtar mest efter havet så när jag kommer till Barcelona vill jag nog bege mig norrut ganska snabbt. Men det är planer för en annan dag!

Annars då? Jag har fått en sån himla inspirationsboost och jag känner mig så peppad på hösten. Två månaders sommarlov har gjort sitt och nu börjar rastlösheten att krypa i mig. Som tur är har jag lite projekt att greja med. Ett av projekten är en dröm som jag har haft länge, nämligen att skapa mina egna anteckningsböcker och planners. Därför har jag i stunder av rastlöshet roat mig med att maila runt till eventuella leverantörer men puh, det känns som en hel djungel att sätta sig in i. Ska bli så spännande att se hur detta kommer att sluta. Med något magiskt, hoppas jag!

Något annat som har upptagit en del av min tankekraft det senaste är min lista på 100 mål. Jag har pratat om den en del och nu inför hösten känns det som en perfekt tidpunkt att uppdatera den. Tänk att det var hela 2 år sen jag skrev ihop den nu. Självklart kommer jag att dela med mig av den är mer up to date. Jag tycker att augusti månad är en sån magisk tid, en tid för nystart och planering och sommarens avslut. Fint!

Hur känner du inför hösten?

Porto

Posted in Inspiration
on 2018/07/28

Hej kompisar!

Ett tu tre så har det gått ett gäng dagar utan uppdatering. De senaste dagarna har spenderats strövande runt i Porto – staden som har stulit mitt hjärta. Tempot här känner lugnare än i Lissabon och stämningen runt floden är magisk. För det mesta känns denna resan som en solskensaga men igår var det inte roligt alls.

Framåt eftermiddagen kändes det som att jag blev överkörd av ett ånglok av ångest. Pulsen ökade sådär som innan en panikångestattack och då var det verkligen inte roligt att vara långt ifrån hemma. Gjorde ett försök att yoga bort ångesten och gick och la mig tidigt. Fasen vad ont allt gjorde.

Det kan inte regna föralltid och när jag vaknade idag kändes det lättare. Jag och ny vän från Frankrike beslutade oss för att slå följe och sightsade runt i Porto till fyra innan jag vände hem mot hostelt för mat. En powernap senare sitter jag nu här vid köksbordet och skriver till er. Ikväll ska jag boka nästa destination och så fortsätta på min bok. Älskar att jag kan ta all tid jag vill till läsning. Magi!

Ta hand om er, kram <3

Grundad

Posted in Inspiration
on 2018/07/25

Glad onsdag, vänner!

Hur mår ni? Idag är jag ärligt talat riktigt trött. Jag har slarvat med maten de två sista dagarna och surfat 2 timmar om dagen vilket har resulterat i en lägre energinivå än vanligt. Gör om gör rätt!

Som jag skrev igår är jag för tillfället i Peniche för att testa på surfing. Alltså wow, det är verkligen en utmaning och något som ligger utanför min comfort-zone. Ni vet när man ska testa något nytt som man aldrig har gjort förut? Det liksom kittlar i magen och känns lite obekvämt – precis så känns det för mig just nu.

Jag tror att det är nyttigt för mig att bli bekväm med att vara en nybörjare. Jag, som vanligt älskar att ha koll på läget och på det jag gör, måste nu öva och acceptera att jag faktiskt inte kan surfa för fem öre. Och det är helt okej! Ingen förväntar sig att jag ska kunna surfa som ett proffs och därför måste jag vara ödmjuk och accepterande mot mig själv inför detta faktumet.

Men alltså, fasen vad frustrerande det är att inte kunna något. Att gång på gång trilla av brädan, slungas iväg av vågorna, inte ens komma upp, fastna på knäna och bli översköljd av saltvatten får en verkligen att öva på sitt tålamod. Jag tröstar mig själv med att varje gång jag trillar/”misslyckas” är ett steg närmre till gången då jag håller mig på brädan. Känslan när man väl fångar en våg är oslagbar och då känns frustrationen värd det 100 gånger om.

Jag tror att det är ett bra mantra att ha med sig i övriga delar i livet med, speciellt när man står inför något som känns utmanande. Att veta att varje gång man snubblar är man ett steg närmre att lyckas. Tänkvärt.

Förövrigt är min surf-coach supertuff. Här är det inget daltande. Puh. Tidigare, när jag har spelat volleyboll, har jag ibland tagit det personligt när en coach har varit tuff mot mig. Nu vet jag att det inte är något mot mig som person, utan att det är för att hen vill att jag ska utvecklas inom det jag övar på. Det är en egenskap jag har lärt mig att uppskatta i takt med att jag har tagit steg framåt i min personliga utveckling.

I eftermiddag väntar en runda till supermarket för att fylla på med mat (och choklad!) och därefter ett yogapass. En av instruktörerna här kommer från Brasilien och han instruerar bland annat i yoga, brasiliansk jiu jituzu och då surf. Så coolt! Imorgon beger jag mig vidare till Porto för sightseeing och bokjakt – har nämligen bara en bok kvar att läsa och Porto har ett Hogwarts bibliotek. Win win!

Att välja mindset

Posted in Entreprenörskap
on 2018/07/23

Hej vänner!

Hur mår ni idag? Hos mig borta i Portugal är det soligt och jag mår bra. Efter fyra nätter i Lissabon har jag nu kommit till min andra anhalt på detta äventyret, den lilla orten Peniche norr om Portugal. På min 100-mål lista står det med att lära sig att surfa och well, nu är det dags! Imorgon har jag min första lektion och innan dess väntar pizzakväll som hostel arrangerar. Mysigt!

När jag kom till busstationen idag för att åka vidare till Peniche var det prick 100 grader i luften och prick 100 människor i biljettkön före mig och prick 10 minuter till att min skulle gå. Sannolikheten var noll att jag skulle hinna med min buss och där och då blev jag irriterad. Lökig som få och med en kö som inte rörde sig en millimeter hade jag två val. Antagligen så kunde jag välja att fortsätta med min irritation eller så kunde jag välja att se det positivt.

Varje dag så tänker vi 60 000 tankar och varje dag ställs vi inför en mängd olika situationer och människor. Varenda en av dessa situationer kan man välja att antagligen se positivt eller negativt på. Blev du provocerad nu? Det är klart som fan att man ska bli lack när människor tränger sig. Eller när ens favoritgodis är slut. Eller när ens servitris har en dålig dag. Nähä – det behöver man inte alls bli, säger jag.

För det är faktiskt ditt egna val och ditt egna ansvar för hur du reagerar på omständigheterna kring dig. Tro mig, jag har med lackat när saker går emot mig, jag gör det fortfarande. Skillnaden på då och nu är att jag vet att det är upp till mig om jag vill låta detta förstöra min dag eller om jag vill fortsätta med mitt goda humör. Att komma till denna insikten och att sen följa upp det med ett förändrat beteende och tankesätt är inte en piece of cake, men det är värt det alla dagar i veckan.

Vad skulle det innebära för dig om du istället för att irritera dig på att någon trängde sig för dig tänkte tanken att hen förmodligen hade mera bråttom än dig? Om hen inte kanske helt enkelt inte såg att du stod där? Eller ser det som en chans att testa nytt godis när det favoritgodis är slut? Få en ny favoritsmak? Eller visa förståelse för servitrisen och inse att det inte är något personligt?

När man inse att saker och ting inte handlar om en själv utan om den andra person så slutar man också ta saker och ting personligt.

När jag kände irritationen komma krypande så tändes en varningslampa och jag började istället att tänka på allt det positiva som det kunde föra med sig att jag missade min buss och fick ta den en timme senare istället. Nu skulle jag ju hinna äta lunch innan jag åkte och sen slapp jag komma förtidigt till inchecket på nästa hostel. Med facit i hand hann jag även ha ett trevligt samtal med två tjejer som också var ute och reste.

Nästa gång något går emot dig, vilket mind-set väljer du?

Att ge sig ut i vildmarken

Posted in Inspiration
on 2018/07/22

Jag har tänkt en del över det här med mod och sårbarhet de senaste dagarna. En av de egenskaper som jag ser upp till mest hos andra människor är deras mod och för mig så hänger mod och sårbarhet starkt ihop. För att vara modig måste man vara sårbar och för att visa sig sårbar så krävs det mod.

Vi integrerar som aldrig förr med människor över hela världen, men samtidigt blir vi sämre på att vårda våra nära nätverk. Trots att vi är hyperuppkopplade och hyperconnectade och hypernärvarande i våra digitala liv så känner vi oss också mer och mer ensamma. Vi upplever en brist på tillhörighet i världen.

Fri blir du först när du förstår att du inte hör hemma någonstans – att du hör hemma överallt – ingen särskild stans. Det kostar mycket, men du får mycket tillbaka.

Dessa tankarna och detta citatet kommer från en bok som heter Trotsa Vildmarken av Brene Brown. Det citatet klickade till i min hjärna, i mitt hjärta så som det gör när en ny insikt börjar falla på plats. På något sätt har jag under min uppväxt och även idag haft svårt att känna tillhörighet på ett djupare plan och kanske grundar det sig i en rädsla eller en ovilja för att visa mig sårbar. Jag vill ju helst vara någon superstarsuperhjältesuperkvinna som alltid fixar allt. Det är ju inte hållbart och det är inte så man visar sig sårbar.

Att öppna upp sig är att visa sig sårbar och det kan liknas vid att ge sig ut i vildmarken. Ibland känns hela min blogg som en vildmarksdans, när jag öppnar upp mig och skriver om mina erfarenheter. När jag berättar om min drömmar och planer och hopp och rädslor. Hoppet om att inspirera andra till att följa sina hjärtan och vara ärliga mot sig själva är det som gör att jag gång på gång vågar ge mig ut och dansa där här vildmarksdansen, på skakande ben och svettiga handflator med darrande röst.

Även om det ibland känns som en väldigt ensam dans, så känns det värt det när jag får feedback och kommentarer av andra som också dansar. Kanske är jag påväg att till fullo inse att jag, precis som citatet säger, hör hemma ingenstans, överallt, ingen särskild stans.

Brene kommer till slutsatsen att det som krävs för att vi ska hitta tillbaka till tillhörigheten, kärleken och banden till andra människor är att vara modig. Med mod att vara sårbar och att det är först när man vågar visa sig sårbar inför familj, vänner, främlingar som känslan av tillhörighet skapas. Att inte backa iväg från konflikter och olika åsikter utan istället använda dem som ett verktyg för att skapa förståelse för varandra. Det är när man gråter skrattar upplever tillsammans, som vi tar ett första danssteg.

Vänner, låt oss dansa tillsammans. Vilka utmaningar upplever du kring att visa dig sårbar?

100 mål att nå: Att jobba platsoberoende

Posted in Inspiration, Mål
on 2018/07/21

100 mål att nå

Ju mer jag reser och ser, desto mer inser jag hur mycket jag har kvar att upptäcka. Jag inser hur många framtida favoritcafer, favoritstränder, favoritstadsdelar som väntar på att bli upptäckta. Att inte veta hur utsikten kommer att se ut efter nästa krök. Att inte veta, helt enkelt. Jag har 100 mål att nå och jag ser framemot att göra dem en del av resan.

Jag skulle vilja ha mera av det, av äventyret av ovissheten av valmöjligheterna. Jag tror inte att jag har insett det innan, men jag gör det nu – hur viktigt det är för mig med miljöombyte och av nya intryck. För 2 år sen skrev jag som sagt en lista med 100 mål. Ett gäng är uppnådda, ett gäng kommer att uppnås inom kort och vissa har blivit irrelevanta. När ett mål bockas/stryks är det dags att lägga till ett annat.

100 mål att nå

Att arbeta platsoberoende

Att ha möjligheten att jobba platsoberoende är mitt nya mål. Att ha friheten att välja var och när jag ska jobba kommer att vara utmanade för disciplinen men med mitt driv och min passion för det jag kommer att syssla med så kommer detta att lyckas. Det är den enda utvägen, en utväg som jag ser väldigt mycket framemot.

Ett mål utan en plan är bara en dröm, sägs det. Det första delmålet kommer att vara att kunna leva på mitt bolag här i Sverige.   Ett första actionsteg på det är att räkna ut exakt hur mycket jag måste fakturera för i månaden för att kunna plocka ut en ok-lön. När jag vet hur mycket jag måste fakturera/sälja för blir det mycket enklare att sen räkna ut hur många enheter jag måste sälja och sen hur många säljinsatser som krävs av mig för att nå målet.

Läs mer: Fokusera på systemet

Min åsikt är att det är först när man lyckas att bryta ner ett mål eller en dröm till mätbara actionsteg som man har en plan. Då vet man vad som krävs för att nå ens mål.

Dröm stort, vänner! 

Dag 1 i Lissabon

Posted in Entreprenörskap, Inspiration, Mål
on 2018/07/20

Jag går gata upp och gata ner. Luften är sval och människorna jag möter går med raska steg mot tunnelbanor, bussar, arbetsplatser. En farbror sopar rent ingången till sin butik. Fredagsmorgon. Jag följer den stora vägen ner mot vattnet. Där det finns hav känner jag mig som hemma, trots att jag befinner mig i en stad, ett land jag aldrig har varit i förut. Havet. Jag når vattnet, vinden och solen träffar mitt ansikte och knuten i magen som jag har burit med mig släpper. Jag andas ut. Det kommer att gå bra detta.

Amigos – jag gjorde det! Ärligt talat så trodde jag inte att det skulle vara så jobbigt som jag har upplevt det, att resa ensam till Portugal. Först att säga hejdå till Johan, sen att säga hejdå till mamma och pappa, sen att åka själv till Köpenhamn. Trots att det har känts jobbigt så har allt gått löjligt bra. Igår gick jag och la mig med en klump i magen, det kändes läskigt att vara själv och jag var rädd för att jag ska känna mig ensam.

När jag vaknade upp kändes det enklare. Jag klädde mig och tog en morgonpromenad till havet, genom Alfama och Graça till en utsiktsplats innan jag köpte frukost och gick hem till mitt hostel. Det känns lite som en sago-stad, med ringlande gränder och smala gångar och knepiga vinklar och pastellfärgade hus. Magiskt.

Det är något så himla speciellt med att ställa klockan på tidigt och ge sig ut med det enda syftet att gå vilse i en ny stad. Människorna man möter på gatan är påväg någonstans men en själv är inte påväg någonstans speciellt. Det är en fin känsla.

Sen frukost har jag hunnit möta upp Hannes och Ville, som också är i stan, för en kaffe för mig och lunch för dem. De skulle på shoppingrunda medan jag följde havet bort till stadsdelen Santos, något turistigt men samtidigt väldigt mysigt. Kullerstensgatorna är kantade av rosa byggnader och uteserveringar. Själv sitter jag i skrivande stund inomhus, på Heim Cafe som jag läste om på Floras blogg. Tack gud för hennes Lissabon guide säger jag bara, för wow vilket mysigt cafehäng det blev.  Nu ska jag sätta punkt för detta inlägget och istället plocka upp en bok och börja skissa på en plan för kommande dagar. Stay tuned!

Känslor inför Portugal

Posted in Inspiration, Mål
on 2018/07/18

Hej vänner!

Hur mår ni idag? Jag håller mina tummar och tår för att ni mår bra och om ni inte gör det så vill jag peppa er till att tro på att det kommer att vända – det gör det alltid.

I två dygn har jag hunnit landa, ladda om och reflektera innan jag drar vidare på nästa äventyr. Imorgon eftermiddag lyfter mitt plan mot Portugal och min första ensamresa påbörjas och nu sitter jag här vid köksbordet, i huset som som jag kallar för hemma, med människorna jag kallar för min familj.

Om man lämnar min plats vid köksbordet och köksoffan och går upp för trappen till ovanvåningen ser man mina två väskor, prydligt packade bredvid varandra. En liten och en stor. Jag är duktig på att packa, även om det kan se kaotiskt ut från stund till stund så går det snabbt, görs logiskt och noggrant. Det var med skräckblandad förtjusning jag prydligt la ner mina kläder i väskan tidigare.

Jag har funderat över varför jag så gärna vill resa ensam. Kanske är det någon del av mig som vill bevisa att fröken självständig klarar sig själv i en månad i ett främmande land. Prestationsprinsessan som fortfarande sitter på min axel har säkert ett finger med i beslutet om att boka en enkelbiljett till Portugal. Om prestationsprinsessan har med ett finger så har däremot min vilja till utveckling, min mentala bästa vän, med en hel hand i beslutet. Ibland blir jag arg på mig själv för att jag gör det. För att jag hela tiden strävar efter att utvecklas, pusha min comfortzone och min modiga muskel.

Ibland blir jag arg på mig själv över att jag gör läskiga saker. Jag tycker att det ska bli läskigt att resa ensam och när jag känner den känslan av “wow, känns det pirrigt i magen, detta känns inte helt bekvämt”, så vet jag att det är rätt väg att gå. Jag måste våga för att utvecklas, annars så sviker jag mig själv på något vis. Jag blir arg för en sekund innan min mentala bästa vän, klappar mig på kinden och skickar över kärlek till mig. Tänk er som en snäll farmor, som bara vill att ni ska må bra och äta hennes kakor, så beter sig min mentala bästa vän.

Jag får en kick av att göra läskiga saker som gör så att jag växer som person. Inget stort har någonsin kommit från att göra precis som alla andra och inget stort har någonsin kommit från att stanna innanför sin comfortzone. Under kommande fyra veckor kommer jag att spränga min comfortzone 1000 gånger om. För sån är jag – naiv, sårbar, full av mod.

Nu gör vi detta. Nästa uppdatering blir från ett cafe någonstans i Portugal!

Tågluff 2018

Posted in Inspiration, Mål
on 2018/07/17

Godmorgon vänner! 

Hur är läget med er? Nu har bloggen inte blivit uppdaterad på ett tag och jag inser att jag har missat att skriva ut anledningen till det, om ni nu har legat sömnlösa om nätterna och undrat, det vill säga. Igårmorse rullade Snälltåget från Berlin in på Malmö Central och med det var min första tågluff slut. Under två veckors tid har jag och mitt hjärta befunnit oss på luffen, på tåg, genom Europa. Det har varit fullständigt magiskt.

Att sammanfatta 16 dagars magi är något som jag inte tänker försöka mig på men en snabb titt i bakspegeln lär gå. Ska vi kika?

Dresden

Lördagkväll – skräckscenario efter skräckscenarion avlöser varandra när vi inser att det kanske hade varit bra att platsboka tågbiljetter. Hemsida efter hemsida visar slutsålt slutsålt slutsålt. Panik. Söndagmorgon åker vi ner till Köpenhamn och får fantastisk hjälp av tågbokningen på plats. Stressen har lättat och två timmar senare hoppar vi på vårt första tåg ner till Dresden – en ort i Tyskland vi aldrig har hört talas om tidigare men som kvinnan i infon säger ska vara fin. Kvinnan hade rätt.

Kyrkor, parker och mysiga kafer. Här vandrade vi gata upp och gata ner, stannade för tågluffens godaste (och dyraste!) frukost innan vi fortsatte vårt spatserande. På kvällen hoppar vi på nattåget mot Wien, ännu en ort vi inte hade den minsta tanke på innan resans start. Vi rullar vidare.

Wien

Tidigt på morgonen väcks vi med frukost på sängen och strålande solsken. Det här med nattåg är så smidigt – speciellt om man har en egen kupe. Vi checkar in i vår lägenhet som vi hyra via AirBnB och spenderar dagen med parkhäng längs Donaufloden. Tidigt nästa morgon är vi uppe och ute och tar tunnelbanan in till centrala Wien. Överallt finns vackra, pampiga byggnader och lummiga parker. Påminner lite om London till stuket men mycket lugnare. Vi besöker PalmenHaus som blir resans bästa cafe – i en gammal imperial byggnad finns ett växthus fyllt av fjärilar och ett cafe. Sen, när jag är äldre är det här jag ska sitta och jobba på mina projekt. Så får det bli.

Ljubljana

Två nätter senare är vi påväg vidare mot Slovenien och Ljubljana. Ljubljana är en liten stad som delas av en flod. Här finns ett torg där farbröder spelar dragspel och damer sitter och dricker kaffe och barn springer runt. Solnedgången sätter den rosa kyrkan i brand.

Bled

En bit från Ljubljana ligger Bled – en kristallklar sjö omringad av berg med en kyrkan mitt i. Magi. För oss räckte det med en dagstur till Bled och två nätter i Ljubljana. Perfekt att bo i Ljubljana om man vill till Bled, det sparar man en del pengar på då det är ganska dyrt i Bled pga mycket turism.

Piran

Efter Ljubljana hoppade vi på bussen till Sloveniens kust. Där ligger Piran, en gammal hamnstad där allt är pastellfärgat. Vid första anblicken kändes det som att vi hade gått i världens turistfälla. Hjärtat av staden utgörs av ett torg och precis vid det torget bodde vi. Ett stenkast ifrån låg hamnen och strandpromenaden som var knökfull av småbarnsfamiljer, uppblåstbara strandleksaker och öldrickande skrålande män. Som tur var tipsade vår värd oss om att istället gå till stranden på andra sidan vilket vi gladeligen gjorde. Dit hittade endast vi och ett gäng nudister. Skönt att komma bort ifrån turisthetsen. Här hade vi resans bästa sol och bad-dagar!

Pula

Efter Piran väntade Pula för ännu mera sol och bad. Även här hade vi havet ett stenkast bort. Tyvärr var här fullknökat med människor men vi hittade en klippa en bit bort som funkade superbra. Som de turister vi är anmälde vi oss till en båttur som gick från Pula upp till Rovinj, en stad som kallas för Kroatiens Venedig. Till Rovinj kan jag lätt tänka mig att åka igen. Från Pula flög vi sen upp till Berlin för att se ta nattåget hem därifrån.

Att tågluffa gav mig en känsla av frihet, av spontanitet. Har ni chansen att tågluffa – ta den!