Monthly Archives

april 2018

26 April

Posted in Entreprenörskap
on 2018/04/26

Idag är det den 26 april 2018 och jag är hemma från jobbet. När jag vaknade upp imorse kändes kroppen långt ifrån okej, kanske är det sjukdom på gång, kanske är det den senaste tidens skörhet som har tagit sig ett fysiskt uttryck. Tidigare har jag sett det som ett nederlag att sjukanmäla sig från jobbet, som att jag försöker upprätthålla en bild av en superwoman som aldrig är sjuk. Även om det fortfarande tar emot att vara hemma från jobbet så har jag kommit till insikt att det faktiskt ligger i allas vinning att man stannar hemma om man inte mår bra.

Om jag går till jobbet med en dunderförkylning så 1) fördröjs mitt tillfrisknade och 2) risken finns att jag smittar min kollegor. Om man sitter på en högre ledarposition tänker jag att en till konsekvens tillkommer – 3) det sätter ribban för “hur sjuk” man behöver vara för att stanna hemma från jobbet. Säg att ens chef kommer till jobbet oavsett grad av förkylning, vad sänder det för signaler till de anställda? Där känns det viktigt att se sin roll som förebild och kulturbärare.

Jag är så himla fascinerad av ledarskap, både av att leda sig själv men även andra. Det är ju liksom grunden i allt och oavsett var man kommer eller vilket jobb man än har så har man så mycket nytta med att ha koll på sitt ledarskap. På tal om att ha koll på ledarskap så bloggar min vän och förebild, Clara, om just detta. Bossbloggen.se är bloggen att kika in om ni vill lära er mera!

 

Annars då? I veckan har jag hunnit med ett pass av ett nytt projekt – jag leder volleybollpass på en skola nu under tre onsdagar och sen har jag bestämt vad jag vill ge mitt hjärta i 21-årspresent. Jag har även tagit ett beslut som känns så pirrigt och fantastiskt och lite läskigt, men mer om det när alla detaljer är klirrande. I helgen är jag i Göteborg för en ledarskapsutbildning och nästa vecka kommer med hela 2 lediga dagar och ett betydligt lugnare tempo.

Lev ett liv du kommer att minnas

Posted in Inspiration
on 2018/04/23

I fredags tog Tim Bergling, Avicii, sitt sista andetag. Artisten som tonsatte min tonår, lever inte längre.

Levels, som spelades konstant den där sommaren ute i Torekov, I Could Be The One som följde med mig på de där ångestfyllda löprundorna i tidiga tonåren, det första hånglet som ackompanjerades av Wake Me Up och Hey Brother. Första fyllan till Dear Boy och sen The Nights som fick trösta den där sommaren då det tog slut med den första kärleken. Without You, när gymnasiet väl var över och studenten stod för dörren.

Tim tonsatte min tonår och han gjorde det med bravur. Genom känslostormar, eufori, ångest och mängder av plugg. Genom kärlek, nya vänskaper och minnen för livet.

He said, “One day you’ll leave this world behind, so live a life you will remember.”

Ett citat som var fint då, har fått en helt annan mening nu. För vad innebär det egentligen att leva ett liv som man kommer att minnas? När man vaknar upp om 40 år, vad vill man ha skapat? Förändrat? Vad vill man vara stolt över? Vad kommer man att ångra? När jag vaknar upp om 40 år, vill jag inte ångra någonting. Jag vill inte ångra att jag inte följde mina drömmar. Att jag inte bokade den där resan, att jag inte berättade hur jag kände. Att jag hånglade för lite och ödslade tid på saker jag inte gillade.

När jag vaknar på om 40 år ska jag känna att jag har gjort allt i min makt för att ha skapat p r e c i s det som jag har velat skapa. Min framtid ligger i mina händer, det är nu eller aldrig. Jag väljer nu – vad väljer du?